Såg att Ulla hade valt ut sitt favoritfotografi från förra året och jag blev inspirerad att göra detsamma. Från början tror jag idén kommer från Åsa .
Det här är alls inget mästerverk teknisk sett utan ett rent känslomässigt val.
Fotot togs en helg när vi besökte den lilla staden Diamantina norr om Belo Horizonte. Strax innan solen gick ner tog vi bilen för att åka och titta på den gamla vägen som de afrikanska slavarna fick bygga för att de portugisiska kolonisatörerna skulle kunna tranportera guld och ädelstenar till kusten.
Här har jag skrivit om "Estrada real", som vägen heter, tidigare.
Det var en mäktig upplevelse att se alla dessa stora stenblock som de säkert under svåra förhållanden lagt till en väg över bergen. En sträcka på drygt 70 mil!
Innan vi hann tillbaka till bilen så gick solen ner bakom bergen och jag fick ännu en bild av solnedgången.
25 kommentarer:
Bilden är helt underbar! Och roligt att få veta lite om bakgrunden till den. Historia har alltid intresserat mig.
Helt otroligt vilken fin och stämmningsfull bild. Ser lite Afrikanskt ut.
Hur arbetarna fick slita när något skulle göras det går nog inte att föreställa sig.
Och hur många som inte klarade sig, olyckor, sjukdom och allt som hörde till.
Nä nu får jag tänka lite roligare.
Ha en fortsatt bra kväll
Gunilla
Mmm förstår att det är en favorit!
Den speglar en underbar stämning!
Oerhört vackert!
Linda
En mycket vacker bild - med eller utan tekniska kvalitéer.
mvh, Anja
Underbart vackert, förstår att det är en favo!!
=)
Åh, den är så vacker den bilden! Visst har du visat den förut? Jag förstår att det är en favorit bild, den är så mjuk, så varm, så glödande...Jag tänker på Afrika när jag ser den. Nej, jag har aldrig varit i Afrika, men har en önskan att komma dit en dag. Och i mitt huvud ser det ut just så här i den afrikanska skymningen, varmt, jordbrunt, stilla, guld i solens sista strålar...Vackert.
Jag ser att jag inte är den enda som fick Afrika i huvudet när jag såg bilden. Det är väl de varma gula tonerna som gör det, och alla bilder man har sett av ensamma akacior på savannnen =).
Jag förstår att du är förtjust i bilden - den är så vacker - mild och stämningsfull.
Vadå teknik? Det är ju känslan som är det viktiga!
Mycket vacker och stämningsfull bild! Jag tycker man känner djupet i bilden och kommer längre och längre in i den tack vare alla sekvenser med "ränder" eller vad jag ska kalla det i landskapet. Har du gjort den sepiafärgad i efterhand eller är bilden så i original? Snyggt i alla fall!
Fantastisk bild. En bild man inte får sig tilldelad så ofta. Ett riktigt "juvelsmycke".
Glumsten@gmail.com
Vackert, förstår att det är en av dina favoritbilder.
Ha det bra
Camilla
Otroligt vacker bild! Som en tavla... Jag blir lugn och varm... KRAMEN!
Vilken underbart stämningsfull bild! Otroligt vackert ljus. De tekniskt bästa bilderna är inte alltid de som man gillar allra bäst (så är det för mig i alla fall). Bra val!
Ha en fin fredag! Kram Karin
Så vackert ljus.
Ja, vilka olika förhållanden i detta kolossala land, både då och nu.
Um abraco para você,
Ingela
Förstår precis vad du menar!
Vilken känsla!
Ha det gott
Annika
Åh, denna var vacker! Så härlig stämning i bilden.
Mjukt och böljande. Och ljusstrimman som sveper fram i gräset förhöjer verkligen intrycket.
Och jag säger också, som flera andra här,
en bild som är tekniskt perfekt är inte alls detsamma som att den automatiskt är bra.
Det ska andra kvalitéer till också :)
Trevlig Helg önskar jag dig!
Kram Ulla
Stämning!
Vilken tjusig bild! (Även om den döljer en bedrövlig historia.)
Cara Ninni,
Ar det inte det som ar hemligheten - kanslan, upplevelsen, uttrycket? Den tekniskt fullandade bilden kan t o m bli trakig. Din bild berattar en historia/uttrycker vemod och forundran. Som alltid... brava! Buon fine settimana e bacione! Ingrid
Fantastisk fin bild och jag förstår att det är en favorit. Vissa bilder betyder så mycket för en och det kan också vara mer än bara en perfekt bild, eller hur? Ha en skön helg/lis
Hej och tack för era fina kommentarer! Vad roligt att ni också uppskattar bilden.
Jo det stämmer att jag haft den här bilden med tidigare, kanske på en Ordlös Onsdag.
Jag har inte lagt på något brunfärgat filter utan bara dragit ner färgmättnaden något. Den var gulare tidigare.
Estrada Real delar upp sig i två förgreningar ungefär i jämnhöjd med Belo Horizonte där jag bor. En går till Paraty i staten São Paolo och den andra till Rio de Janeiro. Från Diamantina till Belo Horizonte är det drygt 20 mil.
Här finns en länk till en gammal karta där man kan se vägen iritad.
http://3.bp.blogspot.com/_KJkavcwkGSE/SCRG1THzzmI/AAAAAAAABI8/lHQ_HrkFWX8/s1600-h/MapadeER.jpg
Väldigt vackert!
Man väntar sig nästan att det ska komma in
en hord giraffer eller elefanter från sidan.
Så vackert och vilka jordfärger. Så läckert när man ser berg efter ber i bakgrunden genom diset. Den var mäktig tycker jag.
Förstår Ditt val av favoritbild,så mäktig och vilket ljus, sedan är det ju också historien bakom vägen som gör känslan ännu starkare!
annette
Makalöst foto. Wow wow wow! Den tekniska aspekten spelar ingen roll när den ändå får en att känna... Trevlig helg!
Fantastiskt vackert N. Jag njuuuuter.
Skicka en kommentar